Gott Nytt Välsignat 2018

Jag tänkte välja att kliva in i det nya, fräscha, friska, olevda 2018 med glädje, tro och hopp inför framtiden.

Jag är annars ingen jättepositiv människa. Snarare analyserande, kritiserande med en stor portion av tvivel. Men jag satt på församlingens gudstjänst denna dag och "kände" plötsligt en positiv känsla av glädje!

Tänker inte göra någon lång essä över det bedrövliga 2017. Utom just att året var förfärligt. Alla förskräckliga, deprimerande upplevelser, all skräck, alla negativa,  neddragande händelser som skulle kunna få vem som helst att gråtande falla ihop i en liten otröstlig hög i ett hörn och aldrig resa på sig igen.

Men av någon anledning så fanns Gud i alltihop, lät mig genomlida detsamma och jag fick nåd att resa på mig i slutänden av året. Lite friare, lite starkare och lite bättre som människa (kanske)... Fast jag väljer nog hellre att kalla det Guds nåd...

Jag "såg" Jesus idag på gudstjänsten - kommande som den glädjebudbärare Han är. Exakt ordet glädjebudbärare används i Jesaja boks 52:a kapitel och jag tycker det är så häftigt att se Herren som en sådan. Med den långa kaftanliknande skjortan lite lagom nonchalant svängande runt benen. Skorna beklädda med enkla sandaler på solbrända fötter. Långa, spänstiga steg över stock och sten kommer Jesus över en liten soldränkt begsrygg ner till oss människor som lever i skuggan av åsen. Han kommer i motljus i kvällssolens sista strålar men det finns inga tvivel om att det är Jesus som kommer gående.
Oh, vad jag älskar min Herre i detta ögonblick.
Han kommer för att förlösa tro, glädje, frid, nåd och kärlek i oss som lever i "dödsskuggans dal". Han kommer och hela livet får plötsigt en ny och ljus gestalt!

Ja, jag vet... En hel del problem finns kvar! Så är det! Bara att konstatera. Situationer som föder skräck, depression, ångest och avsky för att de är jobbiga, komplicerade och för att jag plötsligt måste vara den trygga i sammanhanget! Och det är jag inte för fem öre. Vill helst gå och gömma mig. Bli utsatt i skogen för att få vara ifred. Jag har inte valt mitt liv så som jag blivit inkastad i det.

Men, jag väljer att gå in i 2018 med tro på att det är en glädjebudbärare som möter mig. Välkomnar mig in i glädjen och nåden. Min Herre och Skapare som älskar mig så mycket att det saknas superlativ för att beskriva. Min Jesus som inte kräver att jag ska göra en massa saker för att rättfärdiga mig för Han har redan gjort det genom möjligheten att välja frälsning. HAN min Kung och min Fader!
Han kommer för att ge mig ett Nådens År, ett år där också mina medmänniskor får möta Honom!

Och det är så fantastiskt!