Förnöjsamhet

En liten solig spansk gränd i mars 2012.

Med utsikt över ett skimrande vackert Medelhav. De blå tonerna som bryter himlen från ocean vid horisonten.

Hade smugit in under en halvprivat balkong på torget vid kyrkan i Altea. Såg bara den vackra utsikten och lämnade maken och de två vännerna vi gästade. Kunde nog ha stått där än i dag om inte jag varit tvungen att bege mig ner från den höga kulle som utgjorde torgplatsen.

Hela Costa Blanca består av ett märkligt landskap. I varje fall i trakterna av Villa Joyosa, Benidorm, Altea och Calpe. Det är mycket halvhöga berg, många dalgångar och mycket vackra scenarier. Grottor, byar på klippavsatser, mandelträd och andra planteringar. Friska vattenkällor som bara rinner fram från berget och samlas upp i en damm. Vattnet är fullt drickbart och säkert mer hälsosamt än det som hämtas ur vattenledningssystemen.

Ljust, vackert, varmt och lätt att leva. Inga stressiga beslut om livsavgörande händelser. Möjligen beslutet som måste tas om vilken restaurang som ska uppsökas efter dagens siesta. "Ska vi ha pizza, pasta, något lokalt eller kanske rent av paella"?

Det är skönt att åka till en plats där det verkligen går att få "ledigt" och vardagen inte tränger sig på. Altea denna dag var verkligen en underskön plats. Lite lagom sömnigt avslappnad med vackert väder, otroliga utsikter och vänliga människor. 

Att, hela tiden, gå i vardagens grå lunk är otänkbart för de allra flesta människor. Det måste göras resor till nya platser, häftigare resmål, prövas på nya länder... Ligger väl någon slags nyfikenhet i varje människa. Upptäckarlusta, känsla av att vilja ha förändring, ny inspiration, men var går gränsen till att vilja se det nya och att hela tiden söka förändring för livet blir så otroligt tråkigt om inte det finns en ständig förändring. Är förändring negativt? Eller positivt...? I vissa fall behöver man förändra för att saker och ting ska fungera. Får familjen fler barn kanske det behövs ett nytt boende? Om jobbet någon sökt råkar ligga på annan ort kanske det behövs en flytt. 

Otillfredsställd? Sökandet efter det perfekta, sökandet efter det optimala...?

Det finns inte, för varje gång jag söker hittar jag kanske något bättre än det jag hade men längtar efter att få det bättre får mig att söka efter nya, häftigare och än mer storslagna upplevelser. 

Detta gäller nog alla upplevelser som sinnena kan uppfatta. Syn, hörsel, känsel, smak och doft!

En massa år bodde jag och maken i lägenhet i Stockholmsområdet. Min egen tvåa jag fick som bostad från jobbet. Min och makens första tvåa, sedan trea och sedan fyra. Alla som beskte oss sa om den fyran vi bodde i att det var en helt fantastisk lägenhet, och så var det. På änden av ett hus med fönster åt tre håll, mitt bland trädkronorna och fult av boande fåglar och ekorrar. 

Men ändå saknades det något. Kunde inte sätta tummen på vad det var som fattades oss ända tills jag åkte på retreat till ett "kloster" utanför Enköping. Platsen med stort P.

Strax söder om platsen där klostret är beläget httade vi vårt drömboende, men det tog hela 12 år innan vi befann oss där. Och sedan har jag inte behövt leta, söka, fara efter häftiga upplevelser... För vi hittade det vi letade efter.

Då - otillfreds...? Nu - tillfreds...! Svarar "ja" på bägge frågorna.

Dagen i Altea slutade med en stor cafe latte och en bogadillo med ost och skinka vid kyrkan. Härliga semesterdagar! Och jag hade lärt mig ytterligare någonting om förnöjsamhet!