Waal

Nederländerna...

Inget pangfoto eller något annat slående på något sätt...

Vi hade betraktat kartan över Holland i flera timmar och försökt att hitta en väg så att vi kunde komma ner till flodarmen. Liksom Sverige är Holland fyllt av motorvägar, påfarter, avfarter och det är inte världens lättaste göra att leta sig ner till mindre vägar. För att komma ner till en liten väg som gick på höjden över flodbanken så hade vi haft att göra en stund.

Men plötsligt stod vi där!

Waal rinner från tyska gränsen genom Holland för att slutligen mynna ut i Nordsjön strax söder om Rotterdam. I Tyskland heter floden Rhen.

Jag blir så lugn i själen då jag får stå och titta ut över panoraman. Hela den långa flodarmen med alla pråmar som åkte mellan Tyskland och Nederländerna...

Solen stod högt på himlen, det var lagom varmt och jag njöt av utsikten, det storslagna, fåren som gick på bankens sidor. Korna drack av flodvattnet - som väl inte var jätterent - och två stycken canadagäss solade sig längst ner mot vattenlinjen. 

Hade gärna varit där alldeles mol allena så jag kunnat njuta i flera timmar av det magnifikt vackra landskapet och panoramat. 

Min 55:e födelsedag kunde inte ha varit mer underbar.

Jag tackar Gud för att jag har fått dessa bilder av platser som varit så fantastiska. Och jag är nog definitivt mer än bergsmänniska än en dalmänniska. Jag får "lite" spader när jag blir nerpetad i ett bottenlöst hål och inte kan se saker och ting. Kanske inte så lite spader faktiskt. Hamnade under sistlidna sommar i en situation som höll på att ta knäcken på mig fullständigt. Då kunde jag inte ens ta fram bilden på Waal ifrån mitt minne och glädjas åt att kanske vara ute ur situationen snart... Ångesten och paniken fick halsen att snöras åt och jag kände mig verkligt ofri.

Familjens kisseMorris är en katt som drar snabbare än en avlöning om han är på väg att fastna någonstans antingen det är någons famn eller på annat sätt. Jag antar att han har blivit fångad och fasthållen någon gång under sina mindre lyckliga första månader som kattunge.

Mig veterligen har jag aldrig blivit fasthållen, fångad i någon situation eller på annat sätt råkat ut för det. Men inom mig bär jag en skräck för att fastna i en situation, relation, händelse där det hotar och tenderar att inte släppa sitt grepp. Torgskräck vet jag inte vad det är, men blir jag instängd och möter det klaustrofobiska i mig - då järnvägar... Och paniken späds på när jag inser att det har hänt!

Men där uppe på Waals flodbank var jag fri. Inga sorger, besvär och bekymmer!

Inget som höll mig fast!

Inga murar, väggar eller vallar.

Hög, klar luft med space runt omkring mig!